Flygfältets historik

Försvarsbeslutet 1936 innebar stora förändringar för flygvapnets del. Med den tyska krigsmaktens uppbyggnad framstod allt tydligare behovet att bygga ut flygbassystemet. Det fanns vid denna tid inte någon fastställd plan för krigsflygfält. Men då ett tyngre bombflyg organiserades ökade behovet av fasta anläggningar. I samarbete med Svensk Geologisk Undersökning började flygvapnet under 1938 att granska ett antal fält runt om i landet. Arbetet tog fart under vintern och våren 1939. Flygvapenledningen förklarade att krigsflygfälten var av största vikt för flygvapnets beredskap. I juni 1939 anslogs medel till nitton fält.

Redan under hösten 1938 började man avverka skog på Fageråshöjds hemmans marker på Brattforsheden utanför Filipstad. Själva anläggandet av flygfältet utfördes av AB Vägförbättringar i Karlstad. På våren 1940 i samband med det tyska angreppet på Norge, togs krigsflygfält 16 i bruk. Tanken bakom dessa krigsflygfält var att fredsförläggningarna var ett av fiendens främsta mål. Redan vid krigsutbrottet skulle man därför flytta ut förbanden på undangömda baser.

Omkring fältet på Brattforsheden grupperades motståndsnästen på fyra olika ställen. Varje näste bestod av skyttevärn, skyddsrum och luftvärnsställningar. Motståndsnästenas uppgift var att skydda fältet och uppställningsplatserna för flygplan, de sk flyghangarerna.

Sammanlagt byggdes 27 flygplanshangarer under 1941-42. Arbetet utfördes av byggnadsfirman AB Granit & Betong, Uppsala. Hangarerna byggdes av stolpverk, som kläddes med bräder och motfylldes med jordmassor.

Arbetet med att transportera och motfylla jordmassorna utfördes till större delen av traktens bönder med hjälp av häst och kärra. När själva byggnadsverket var klart, täcktes hela anläggningen med kamouflagenät, som på framsidan kunde hissas upp med linor och spel.

Under krigsåren fanns ända upp till ett 70-tal plan stationerade på fältet. Under sommaren 1942 och under eskaderövningen i september samma år baserade F7 Såtenäs två divisioner B17 på Brattforsheden.

Ett stort antal byggnadsverk omgav fältet. Idag finns en enhetlig miljö bevarad omkring motståndsnäste 1 . Där finns barack med order- och personalrum, hangar och reparationsverkstad, matsal samt expeditionsbarack med förläggningsutrymme. Den senare har vid besiktning visat sig innehålla den ursprungliga inredningen där också vissa möbler härrör från krigsåren. Miljön omkring motståndsnäste 1 bör betecknas närmast orörd sedan krigsåren under 1940-talet. De övriga motståndsnästena med sina täckta skyttevärn och luftvärnsställningar är även välbevarade, bortsett från näste 4 som är delvis igenlagt.

Flygplanshangarernas jordvallar finns kvar på de flesta ställen även om det inte finns några spår av träkonstruktionerna. Efter den militära avvecklingen av själva flygfältsdelen i början av 1980-talet, återgick en del av marken till tidigare markägare som planterade tallskog på delar av fältet. Fält 16 är tillsammans med Optandfältet utanför Östersund det enda Kvarvarande f d krigsflygfält från andra världskriget som finns kvar i landet.

Vill du läsa ett par autentiska flyghistorier från denna tid så klicka på Martin Skoog eller Torsten Nilsson.

Uppgifterna ovan är hämtade ur boken:

Skansar i Värmland

INVENTERING AV BEFÄSTNINGSANLÄGGNINGAR BYGGDA 1940-1945

Olle Nilsson

UTGIVEN AV: Värmlands Museum och Länsstyrelsen i Värmland.